Filtermedia

ITK Envifront har ett flertal normer för att klassificera ett filtermaterial:

  • Flexibilitet
  • Elasticitet
  • Fiberyta
  • Verksam yta

Vårt klassningsförfarande går i stora drag till enligt följande:

Verksam filteryta (EFN 9412 A)
Är ett mått på filterdukens ytbeskaffenhet. Sammansmältning av fibrer vid gasflamning eller plastisering vid kalandrering minskar den verksamma filterytan och driver upp filtreringshastigheten genom stoftkaka och filterduk. Normen är en av ITK Envifront utvecklad klassning som ger ett rättvisande mått på filterdukens kapacitetsegenskaper. Metoden innebär att filterdukens motstånd mäts på en med stoft belagd filterduk. Detta motstånd jämförs sedan med motståndet som samma filterduk uppvisade i jungfruligt obelagt tillstånd. Genom förfarandet erhålls ett mått på hur öppen filterdukens yta är, det innebär att filterdukar med ytor som är "förstörda" genom för hård kalandrering och eller gasflammning avslöjas på ett neutralt och mätbart sätt.

Grund avskiljningsgrad (EFN 9412 B)
Erfarenheten har visat att ju mindre penetration av partiklar desto bättre stabilitet i både avskiljningsgrad som flödeskapacitet. Genom att samtidigt, med att ovanstående mätning av ytbeskaffenheten görs, mäta penetrationen av partiklar genom filterduken erhålls neutrala opartiska mätetal på filterdukens avskiljningsförmåga. Vi kallar det grundavskiljningsgrad. Dvs hur filterduken fungerar i jungfruligt tillstånd.

Filterdukens rensningsegenskaper - möjligheter att transformera renspuls till skakning av filterduken. En filterduk installeras oftast i dag i filterkonstruktioner som är försedda med renssystem av s.k. tryckpuls- eller repulsrensning. I sådana konstruktioner låter man en tryckluftpuls expandera i en filterslang. Tryckluftpulsen åstadkommer en ren skakning av filterduken genom att denna bringas att omdraperas, dvs accelerera ut från slangkorgen, och sedan bromsas upp när den sträcks ut i sin cirkulära form som en "cylinder". Det gäller således att denna accelerations- och retardationsrörelse görs så effektiv som möjligt så att minimal del av kraftspelet försvinner i interna förluster. För att maximer utbytet av renstrycket har ITK Envifront sedan 1989 arbetat fram metoder för uppgradering av befintliga renssystem för att bättre utnyttja energin i tryckluften.

De tryckpulser som bildas av dagens renssystem har typiska pulstryck, tycket inne i filterslangen, på mellan 1,0 till i bästa (några enstaka) fall 10 kPa. Dvs det tryck på 600 kPa som finns i renssystemets trycktank reduceras på vägen genom expansion av tryckluften till omkring en hundradel eller något mer. I kraftspelet omkring filterduken åtgår det därför en stor del av de 1,0 - 10 Kpa enbart för att böja filderduken.

Flexibilitet (EFN 9211)
Är ett mått på filterdukens böjmotstånd. Den bestäms av filtermaterialets nedböjning på grund av egenvikt. Den mäts på en 40 mm bred och 200 mm lång remsa, som placeras så att en 100 mm ände får ett "fritt uthäng". Flexibiliteten är nedböjningen i mm. Många av marknadens filterdukar har en flexibiltet som är under 10-15 mm. ITK Envifront's material skall ha en flexibilitet på minst 25 mm.

Filtermedia

Bilagor

Du måste logga in för att ladda ner bilagor.